Helgen passerade utan att vi kände oss något så när utvilade. Lördagen började med en ganska lång sovmorgon, det var länge sen. Men vi har ju vår underbara 3 åring med sitt humör och trotsande, det tog på krafterna och energin kändes som att den försvann ner till noll.
Humöret fortsatte hela helgen så till slut längtade både jag och maken tillbaka till jobbet.
Det som retar mig mest är att hon inte har någon anledning till att bete sig som hon gör just nu.
Hon får uppmärksamhet, vi är ute i parker eller promenerar och tittar på pinnar eller vad det kan vara för något. Hon får vara för sig själv så vi har inte 100% uppmärksamhet hela tiden (eller jo med öronen har vi uppmärksamhet så det inte blir för tyst).
Vi har försökt få henne att tala om vad det är, men får inga svar. Jag tror dock inte hon riktigt vet själv varför hon beter sig så här just nu.
Så den här veckan är både tv-tittande och lördagsgodis indraget om hon inte ändrar sig väldigt drastiskt. Bara tiden vet…