I emellanåt blir jag så less på mina föräldrar. Det är alltid jag/vi som ska hjälpa till så fort det är något som det ska tas reda på. Som tex den här veckan som vi ska kliva in i ska vi åka bort och har i och med det en hel del att stå i. Men ändå är det jag som ska se till att pappas (Tyras morfars) räkningar blir betalda denna vecka. Talar om för min mor att jag tycker att min bror glider förbi allt ansvar när något behövs göras, hon höll väl till viss del med.
Sedan ringer jag och talar om att jag fixar dem räkningar pappa fått hittills idag för sedan har jag inte tid i veckan…tycker utan att säga det att min bror kan fixa dem som kommer i brevlådan under veckan…alltså hjälpa till. Får då höra att ”ja du kan ju göra dem andra räkningarna när du/ni kommit hem igen”…blir så fruktansvärt irriterad över detta kan jag meddela. Jag ska alltså ändå fixa pappas räkningar veckan efter…det vill säga efter jobbet och efter att jag först åkt hem och hämtat Tyra från dagis, sedan åka tillbaka en del av vägen för att göra dem och sedan åka hem igen…middag för Tyra den dagen lär ju inte bli lagad mat då.
Men såna planer har inte jag utan jag har tänkt mig tala om detta för mina föräldrar och sedan får dem säga åt min bror att han får fixa dem som pappa fortfarande väntar på.
Jag menar inte att det ska vara varannan gångs modellen, men lite avlastning så fort något ska göras och pappa är bortrest vore ju trevligt. Visst hjälper pappa oss att storhandla en gång i månaden, men ändå.
Man kanske ska flytta från stan?