trodde jag att jag skulle bryta ihop. Det är säkert hormonerna som gör att jag känner så emellanåt….men jobbigt är det när dem stunderna kommer. När jag stängde ytterdörren för att gå till förskolan och lämna Tyra trodde jag att jag skulle börja stor tjuta. Känns inte direkt vuxet på något sätt, men vad kan jag göra åt det. Kändes lite bättre när vi väl kom ut geonom porten.
Det är tretton långa veckor kvar för mig att jobba innan jag går på semester och föräldraledighet. Det känns verkligen som att veckorna inte minskar.
Börjar bli trött i höfterna efter hela dagar på jobbet, så när jag kommer hem är jag nog tyvärr inte så rolig. Jag kommer hem och lagar middag och sedan hittar man mig utsträckt i soffan. Ska inte klaga, i sommar kommer vi få träffa och lära känna denna lilla nya människa som just nu orsakar mina trötta höfter och det är värt allt 🙂