Igår var det dags att klippa Tyras tånaglar och som vanligt skrek hon som en stucken gris. Vi kan fortfarande inte förstå varför, har ju som sagt aldrig klippt fel så att hon börjat blöda. Men igår la jag inte så stor vikt vid att försöka förklara hur hon skulle göra, utan jag klippte på under hennes skrik kavalkad så det gick ändå. Tröttsamt är det att det blir så varje gång…förhoppningsvis blir det bättre så småningom.
På torsdag hämtar mormor Tyra så vi har banrledigt i helgen 🙂
Ska bli härligt med tid för bara oss.