Igår när efter att tjejerna kom hem från dagis kom Tyra ut till mig i köket. Hon sa att hon hade börjat gråta vid lunchen och inte ville äta klart. Orsaken är att hon saknar mig och vill ha mig. Det gjorde ont att höra det och jag blev ledsen över att det är så hon känner. Jag förstår att hon känner så eftersom vi nästan inte har någon tid när vi kommer hem om kvällarna innan det är dags att lägga sig för natten.
Jag håller på och kämpar för att få gå ner i tid, men vet inte när det kommer hända. Jag ser mig även om efter annat.