Jag vet inte varför jag fortsätter se fram emot min födelsedag när det alltid händer saker så den dagen ändå bara passerar förbi som vilken annan dag som helst. Det är inte för att jag vill ha/få saker. Men det har alltid kommit något i vägen så vi inte kan göra något just på den dagen. Förra året hade Tyra vattkoppor, i år har hon fått en liten sväng av magsjuka (eller något, har bara kräkts en gång). Visst det är inte just idag som är min dag, men i morgon och det känns inte som att det är något som kommer ändras till i morgon. Nästa år har jag intalat mig att jag inte ska bry mig något speciellt på dagen, det går ändå inte att göra något just på den dagen.
Vi har bokat tvättstugan i morgon så det ska jag roa mig med.
Jag och Meya har varit ute på en promenad idag å vi har fått lite luft. Kände att jag behövde få komma ut en stund och andas frisk luft.